Introduktion Armenien

Introduktion till Armeniens historia och kristendom

Armenien är ett land som med sin urgamla kristendom, dramatiska historia och fascinerande högklassiga kultur starkt har berört många besökare. Att det som första land anammade kristendomen som officiell religion (år 301) har lett till att armenierna upplever sig som ett utvalt folk som kan säga: "Gud har inte på århundraden svarat på våra böner men vi överger honom inte".

För att kristendomen skulle kunna leva vidare behövdes ett skriftspråk och det blev munken och språkvetaren Mesrop Mashtots som i början av 400-talet skapade det armeniska skriftspråket med sitt eget alfabet, de speciella tecken som blivit en viktig nationell symbol. Armenien hedrar Mesrop Mashtots på många sätt. Huvudgatan i Jerevan bär hans namn, utom under Sovjettiden då gatan fick bära Lenins namn.

Historia och religion hör samman

I den armeniska världsåskådningen hör historia och religion nära samman. Den första boken om landets historia, Armeniens historia av Agathangelos från medlet av 400-talet handlar följdriktigt om händelserna kring kristnandet. Det mesta av den armeniska historien har dock utspelat sig på den islamska lagens villkor. Den första muslimska erövringen skedde på 600-talet då armenierna blev tvungna att foga sig under den islamska lagens minoritetspolitik, dhimma, liksom det övriga kristna Mellanöstern.

Ararat: Det heliga berget utgör en fixpunkt i armeniernas folksjäl, konst och historia. Dess upphöjda gestalt reser sig över landskapet i det historiska Västarmenien på turkiskt territorium, med ett hinsides skimmer och som en sinnebild för ödslighet. Att Ararat i dag står på den turkiska sidan om gränsen som sedan 1993 är stängd och starkt kontrollerad bidrar till att berget också blivit en stark symbol för det förlorade landet.

Liksom Ararat har också Komitas (1856–1935) genom sitt livsverk som musikaliskt geni och munk, samt genom sitt hårda öde, blivit en symbol för skönhet och lidande. Hans arbete upphörde abrupt då turkiska soldater knackade på hans dörr i Istanbul den 24 april 1915, som innebar startskottet för folkmordet på armenierna i det osmanska riket. Komitas överlevde folkmorden men han återhämtade sig aldrig. Hans själ krossades och gick under tillsammans med hans folk. Läs mer här: https://popularhistoria.se/krig/forsta-varldskriget/i-skuggan-av-forsta-varldskriget-det-armeniska-folkmordet

Sina sista år tillbringade han på mentalsjukhus i Frankrike där hans öde väckte stor uppmärksamhet bland armenierna. Statskonservatoriet i Jerevan bär hans namn och 2015 öppnades det intressanta och vackra Komitasmuseet i staden. Bland de mest drabbande målningarna på nationalgalleriet i Jerevan finns Sarkis Muradyans målning Komitas sista afton från 1956.

Ett land på ruinens brant

Efter första världskriget och folkmordet var Armenien på ruinens brant. En stor del av befolkningen hade omkommit, alla politiska, kulturella och sociala institutioner som man under århundraden hade byggt upp var förstörda. Utmattade av hunger och sjukdomar önskade sig (väst)armenierna som flytt från Turkiet enbart skydd mot turkarna av Röda armén när den anlände till Jerevan i december 1920.

Jerevan med omgivningar hade annekterats av Ryssland redan 1828. Efter Oktoberrevolutionen år 1917 var Jerevan huvudstaden i den så kallade första självständiga Armeniska republiken som existerade i tre år (1918–1920). Efter Röda arméns intåg blev Jerevan huvudstad i Armeniska SSR och därmed en del av Sovjetunionen, vilket den var mellan år 1920 och år 1991.

Tiden under Sovjetunionen minns många armenier som god, även om intellektuella och präster fördes bort och kyrkan kördes i botten. Efter upplevelserna under det ottomanska imperiet upplevdes problemen som små. Ett litet säreget exempel är byn Lernamerdz som drabbades av en Leninväckelse efter Sovjetunionens fall och reste en två ton tung Leninstaty. Av byns 103 familjer blev 102 kommunister.

Mitt under den väpnade konflikten kring Nagorno-Karabach i sydvästra Azerbajdzjan (1988–1994) deklarerade Republiken Armenien sig självständig den 21 september 1991. Armenierna har varit tvungna att tackla många händelser under sina första 20 år som självständig stat, som återuppbyggnaden efter den förödande jordbävningen i Gyumri 1988. Men det finns också glädjeämnen på vägen, som att samma år som Finland vann Eurovisionsschlagerfestivalen (2006) deltog Armenien för första gången och fick 10 poäng av Turkiet.

Ljusnande framtid?

Under resan får vi höra att i dag kan armenierna äntligen börja se ljust på sin framtid. Huvudstaden Jerevan som 2018 fyller ärevördiga 2 800 år. Vi kan se dagens vin- och brandyproduktion med riktlinjer för hur man väljer brandy att ta med hem, men vi får också veta att det fanns vingårdar i närheten av Jerevan redan på 700-talet f.Kr och att Noa, enligt Bibeln, anlade den första vingården när han tagit sig ner från Ararat. Därtill bjuds vi på en anekdot enligt vilken Churchill blivit så förtjust i armenisk brandy som Stalin bjudit honom på Jaltakonferensen att han därefter ville ha en flaska tillsänd sig varje år.

Läs mer här: https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/konflikten-om-nagorno-karabach